Har inte uppdaterat på ett tag, har varit helt slutkörd efter jobbet, utvecklingssamtal, klassmöten och andra ärenden och sysslor som var ett måste i veckan som gått. Allt detta med en envis förkylning i kroppen som först i torsdags bröt ut i fullo.
Sedan i torsdags är det soffläge framför tv:n med täcke och en kopp varmt honungs-te.
Trotsade förkylningen idag och hämtade våran efterlängtade lilla Magnum, eller lilla och lilla, han var faktiskt större än förväntat. Han är i alla fall en angorakanin som ska producera ull och ev. ungar så klart….bara jag får tag på en hona med stamtavla. Det underlättar ju helt klart det där med ungarna. Nåja han är ju bara barnet ännu, tids nog kommer honan.
Kommer att sätta in bild på nyklippta Magnum, men först måste han få lite lugn o ro efter resan samt börja känna sig hemma innan jag attackerar med fotoblixtrar som någon annan paparatzzi – fotograf.
Har även slaktat en del kaniner idag då det börjar bli slut i frysen och fullt i burarna.
Ja, ni läste rätt, jag har kaninproduktion för kött till vårt eget hushåll. Så kallade köttkaniner och de är en del av självhushållet här på gården.
Nu är det inte sådana kaniner man ser i djurbutikerna, utan speciella raser som är stora och har långt före andra världskriget avlats för köttets skull.
Kaninkött är ett väldigt magert kött och smakar någonstans mellan fläskfilé och kyckling.
Det är ett väldigt ” fint ” kött som endast serveras på de finare restaurangerna i bl.a Stockholm.
Vi tycker det är viktigt att kunna veta att djuret, vars kött vi äter, har mått så bra som möjligt hela sitt liv, ha fått bra och näringsrik mat att växa på samt slaktats humant och sluppit stressiga och trånga transporter till slakterier. Det sistnämda påverkar köttet mer än vad man kan tro.
Man blir förskräckt när man hör barn som inte vet vart köttet som är inplastat i den svarta plastlådan på ICA kommer ifrån, som inte vet hur mjölk blir till, tyvärr är det fler barn än man tror som inte vet.
Våra barn älskar kaninkött och ser det helt naturligt att äta det fast de har stått och klappat ungarna. För dem är detta en naturlig sak.
Är man bara rädd om och sköter sina djur på bästa sätt medan de lever så ger de ett underbart kött tillbaka.
Maria





innan jag gick ut med Wilma som vid
det här laget börjat dansa och prata lite högre än
vanligt.














Kommentarer